I mitt arbete träffar jag många par som fastnat i sin maktkamp om vem som har rätt. Det kan handla om vem som haft jobbigast på jobbet, vem som tar mest ansvar för barnens aktiviteter, vem som tar initiativen till att göra saker tillsammans.
Sällan handlar dessa gräl, konflikter om de saker som man grälar om. Det ligger ofta en sorg och saknad i grunden. Sorgen kan handla om en längtan att bli sedd och bekräftad av sin partner. Om en person i relationen inte upplever sig viktig för sin partner så kommer kritiserande i form av att: måste du komma hem så sent från jobbet varje dag? Varför sätter du dig framför tv:n och struntar i att hjälpa till? Du är aldrig hemma längre, hur kan du välja vännerna och träning framför familjen?
Detta missnöje kan ha byggts upp under en lång tid. Den personen som inte känner sig uppskattad och värdesatt kritiserar hellre än att visa sin sårbarhet i form av att säga: är jag viktig för dig? Var är du när jag behöver dig som mest? Resultatet av den kritik som kommer blir att partnern känner sig anklagad och otillräcklig. Ju mer kritik som kommer desto mer distanserar sig den andra personen med tankar som: Det spelar ingen roll vad jag gör, min partner blir aldrig nöjd ändå.
När en diskussion dras till sin spets så blir det mera att handla om att försvara sig och ge igen istället för att vilja närma sig varandra. Därmed är utebliven nära känslomässig relation ett faktum.
Det är smärtsamt och ensamt för båda när man inte når fram till varandra. Egentligen längtar båda efter att uppleva sin partner som sin ”Trygga hamn” men vägen dit är för svår och distanser snarare ökar än minskar när två personer i affekt försöker mötas. Det här är något som alla par behöver lära sig att hantera för att klara att hitta tillbaka till trygghet och ha möjlighet att bygga en djupare kärleksrelation. Tillit, respekt, omtanke och trygghet är huvudingredienser i en sund långsiktig relation.
Jag har sett exempel på många par som har lyckats med detta konststycke.
Add Comment