Många som går i parterapi brukar som första punkt påpeka att de har glidit isär. Ett vanligt skäl till det är att de ofta har “glömt” att en relation kräver tid och engagemang från båda två. När vardagen infinner sig är det många saker som de flesta försöker att få tid för, vara ambitiösa på jobbet, skjutsa barnen till olika aktiviteter, motionera, träffa vänner, ta hand om bilen, spela golf m.m. Det är ofta som relationen nedprioriteras och tas förgiven. När vi tar ett medvetet beslut om att avsätta “tid för vår partner” så väcks åter känslan av kontakt, förståelse och längtan till närhet och trygghet. Många lever med ett högt tempo som gör oss icke närvarande med både partner, barn och vänner.
Det är i relation till andra människor som vi utvecklas, och tappar vi kontakten med oss själva så blir det också svårt att ha en nära känslomässig kontakt med sin partner.
För många par blir det en positiv upplevelse i terapirummet när man kanske för förstå gången på länge tar sig tid för att försöka lyssna och förstå varandra. Ibland kan till och med kriser i relationer hjälpa till att skapa djupare kärleksrelationer när man tvingas börja om från början igen.
Add Comment